Våren drack ur hennes halsgrop
och vi lindade oss om
vitsippsljuset, allt som bländade,
branten ner mot vattnet

den sommaren var hon
vår och allas
förbjudna färger, honungsögon
steklar drack ur hennes händer
lindblomsnektar, solsken

och hösten, blå mot huden
norrvindar smalt
mot hennes febervarma ansikte
jorden under linden
strödd med humlor

men kom december, grå och omättlig
nyårseldar för hennes slutna ögon
om natten var hon
någon annans
frökapslar i sömn

det finns en tid av svartnad bark
att stiga utan vingar till det andra landet
linden välver sin djupa krona
över allt som sover“

– – –

Det är natt snart. Det är vår snart. Snart är skogen inte längre full av snö. Jag saknar hur gräset känns mot fötterna. Mossan mot händerna. Skrovliga klätterstenar. Kanske borde jag lära mig att tälja skedar. Det sägs vara nyttigt för hjärnan att öva på nya saker.