(flödesskrivande, någorlunda oredigerat)

Vem är vi när vi leker, här finns inga regler andra än dem vi formulerat, tyst innanför. Hjärnvindlingarna är våra stigar. Fantasin är ett drogrus, en klardröm, en dikt ur vars mun orden kommer: porla, strila, strimla. Himlen ligger som en månblank sjö över oss och vi ligger på rygg på dess botten, blickar mot molnfiskarna, tuggar vass och nate. Kastar nät efter våra minnen, håvar, släpper ut. En krabbklo, en flodkräfta, flickan som står i utkanten, en främmande vind i hennes slitna jacka, jordiga kläder, klara ögon. Hon ger dig en bukett blåsippor men lämnar dig inte ifred – plötsligt känns dina händer så kalla. Det finns ett löfte hon inte uttalar. Det handlar något om tröst och något om sömn och mullvadsmjukt mörker. Handavtryck i jord. Sanden mellan dina fingrar. Lavendelgrå rosor, törnebuskar, stenhuggarnas skymningsnamn.