Det sista teet, den sista bördiga jorden
tornseglarnas sista skrin längs himlen
natten då du steg ut i gräset
spår i daggen
vi dricker sött vin för att glömma
den sista skörden, fjärilarnas fläckiga vingar
mörkret mellan väggarna
du tror att det spelar någon roll
det som skärvas under dina bara fötter
maskrosen som tränger ur asfalten
det mörka gräset som hyssjar
så förbered bäddarna
det nytjärade träet
vi är skörden som bärgas ur djupt vatten
vi är de släckta kropparna

– – –

Om allt är meningslöst kan vi göra vad vi vill.

Läs: Jonas Gren – Antropocen.
Lyssna på vindkraftverken.
Simma.
Ät pannkakor med sylt.