Att sakna somliga nätter
och allt som bara försvinner
hur vattnet skälver till
på gränsen ner mot fallet
hur gryningen stakar sig och darrar
och kabbelekans stjälk i strömmen
klamrar sig fast
att sakna somliga sånger
talgoxens skräckslagna blick
den mjuka handen som bryter
dun mellan fingrarna

– – –

Sommaren, som vore det den sista innan allting faller sönder. Den brännande solen, nätternas tillfälliga frist.

Läser just nu: Inger Edelfeldt – Missne och Robin
(Den där sommarmagin mellan barndom och vuxendom.)

Lyssnar på: The Faces of Sarah – All that is Divine