Klipporna huttrar i regnet
tid reser sig sakta ur ravinerna
timmarna knappt igenkännbara
efter år av frost och tumlat glas
sorg i klunkar ur rökvita muggar
och dikeskantens trögflytande silt
natten är en bergart
tung och skrovlig mot ryggen
dina andetag viskar mot min kind
var slutar verkligheten
och var börjar du