Det påstås att människor i nutiden har svårt att koncentrera sig på längre texter. Det borde ju tala till poesins fördel. Det krävs förstås en del koncentration och närvaro även för att ta till sig en dikt, men ändå inte lika långvarig som för att läsa en roman, och diktsamlingar behöver man inte läsa från pärm till pärm för att ha behållning av.

Jag läste förresten diktsamlingen En liten bok om kött och chark av Jenny Högström och jag tror att tidigare nämnda recensent menade “poetiska omskrivningar” snarare än beskrivningar. Men jag tyckte att boken var ganska bra, om än inte lika intressant som en del andra som jag läst på senaste tiden. Kanske är det där kroppsliga inte riktigt min smak.

Fortfarande skriver jag mer än en dikt om dagen. Jag förstår inte hur det går till, och vad jag ska göra av allihop.

– – –

Du handlar inte om någonting

Smala hyllplan av vit furu, linjerna du rispat
spretiga bokstäver, allt du samlar och bevarar
morgonen ett uppstoppat djur av okänt ursprung
ögon av matt glas, flinande käkar
huden tunn som kronblad
vissa dör, nu står du skrivet
i en bok med pressade växtdelar
intill namn och fyndplats
du drömmer, kanske smittsamt
vad väger natten
allt du orkar bära