Ur en bokrecension i Göteborgsposten: “Varför skulle någon vilja läsa en precis och realistisk skildring av hur det är att ha ett tinderkonto, att åldras som kvinna, att ha skrivkramp, att genomgå en IVF-behandling, att arbeta på Systembolaget, att knarka eller att vara pappaledig?

Mycket av detta är dock sådant som till exempel jag aldrig kommer att uppleva själv, och om syftet med litteraturen är att låta läsaren se sådant som hon annars inte skulle ha varit med om (vilket även verkar vara recensentens åsikt i frågan) så förtas väl inte det av att berättelserna har upplevts av andra?

Sedan går det förstås att skildra vardagliga liv på mer eller mindre ointressanta sätt, men det är en annan fråga.