“Nu är vi alla de döda
djupt under månens lod
och nattflynas sommargrå vingar
utsöndrar den söta natten
i trådlika sporer, all denna svärta
som vind och regn och mörk råg
nu sover vi, stela kokonger
och årstider flammar
i boets pappersväggar
en lada fylld med mjöldryga
och dessa mjuka människoväsen
genomstungna av tid“
– – –
Läser just nu: Lydia Sandgren – Samlade verk
Lyssnar på: Sleeping at Last – Mercury
