Det regnar så tätt
att jorden stöter dropparna
upp i den vacklande himlen
bakom ridån mellan våra ansikten
blir plötsligt tårarna synliga, huden
blottas oläkt där under
och du säger, skriv igenom mig
och ut på andra sidan
att vi är bara moln
formade som hjortar
vi är skymningsdjur, Irian,
poeter med hopsydda munnar
och våra ord är en bön
eller ett löfte
– rör vid mig –
som ett regn över myrarna
ett stilla vitt mörker

– – –

Regnbåge