Tassarna som skälver till i sömnen
visar övergången ner till drömmen
där spången tar slut vid myrens lockande tuvor,
järndoften vid djurets blottade hals

det här är hösten, den sista skörden
en almanacka över passerade gränser
i skogslinjens oändlighet, utsträckt
som ett stycke grovt tyg över huden

ett svart stygn för varje natt som gått
och för att märka ut de oupptäckta platserna
bråddjupet mellan natthimlen och mossan
där stigar vandrar och förlorar sig

– – –

Det tog flera dagar att hitta slutraden till ovanstående dikt. Jag tror i alla fall att jag lyckades, för en på poeter.se gav kommentaren “Gillar sista raderna extra mycket som ger hela dikten djup“.

De bortsorterade potentiella slutraderna är fler än antalet rader i hela den färdiga dikten. Jag sparar dem till någon annan text. (För övrigt ett användbart skrivråd: att spara allt det bortsorterade. Inte “kill your darlings”, bara spara dem till någon text där de passar bättre.)