Blog Image

Sömn är min drog

;

(anteckningar/drömmar/dikter)

Vilsefunnen

Anteckningar Posted on 2020-08-31 14:28

Tassarna som skälver till i sömnen
visar övergången ner till drömmen
där spången tar slut vid myrens lockande tuvor,
järndoften vid djurets blottade hals

det här är hösten, den sista skörden
en almanacka över passerade gränser
i skogslinjens oändlighet, utsträckt
som ett stycke grovt tyg över huden

ett svart stygn för varje natt som gått
och för att märka ut de oupptäckta platserna
bråddjupet mellan natthimlen och mossan
där stigar vandrar och förlorar sig

– – –

Det tog flera dagar att hitta slutraden till ovanstående dikt. Jag tror i alla fall att jag lyckades, för en på poeter.se gav kommentaren “Gillar sista raderna extra mycket som ger hela dikten djup“.

De bortsorterade potentiella slutraderna är fler än antalet rader i hela den färdiga dikten. Jag sparar dem till någon annan text. (För övrigt ett användbart skrivråd: att spara allt det bortsorterade. Inte “kill your darlings”, bara spara dem till någon text där de passar bättre.)



Det positiva

Anteckningar Posted on 2020-08-25 19:17

Fördelen med en brand i huset bredvid är att jag började fundera på vilka saker jag skulle ta med mig om vårt hus skulle behöva evakueras och jag landade i att de är förtjusande få. Jag skulle kunna fylla min lilla ryggsäck och gå.



Ett ord ur Lars Noréns “Fragment”

Anteckningar Posted on 2020-08-24 13:48

Hjärnans outgrundliga vägar. Jag skrev den här dikten på mindre än en minut, som om den redan fanns helt färdig någonstans och bara behövde öppnas som en gåva. Den vecklade ut sig från ordet “ossifierad” som en planta ur ett frö.

Vindspel

Trädkronornas harpor
i den ossifierade natten
äppelträdens ryggkotor utsträckta
längs trädgårdens gräns
mörkret gulnar i kanterna, rullas ihop
som brinnande näver



En skog där älvor bor

Anteckningar Posted on 2020-08-23 15:27
En detaljerad bläckteckning föreställande träd med små dörrar och balkonger.

En gammal teckning.



Var uppmärksam

Anteckningar Posted on 2020-08-22 21:14

Oftast föredrar jag rådet om att sätta sig ner och skriva oavsett om man känner sig inspirerad eller inte – alltid blir det väl något – men om du vill vänta på inspirationen: Kom ihåg att lyssna på den. Får du en mening i huvudet plötsligt, avbryt vad du håller på med och skriv ner den. Muserna kan inte hjälpa dig om du inte lyssnar.

Det här vill jag tillverka och spela någon dag: Dimitri Reyes: Poetry Board Game You Can Make at Home

Läser just nu: Olga Tokarczuk – Löparna
och
Lars Norén – Fragment



Hind / 105 Artemis

Anteckningar Posted on 2020-08-13 17:19

Hösten är en hinds skugga
en plötslig svärta i de kalla bladen
där skriver vi varandras namn
över varandras kroppar
men aldrig mer än så
och natten är en isblank tjärn, en jaktmark
för vilsna hjortar, törstiga och tunna
åkallar med sina sorger, Artemis
under den vita månen
vars blinda öga du ska ärva
att bära på din panna
och min skugga, ännu mycket ung
bjuds ett askmjukt vin ur månens horn
vi dricker natten, bottenlös
fylld av skuld och skönhet



Sömnskrift

Anteckningar Posted on 2020-08-10 19:55

Om jag drömmer på natten att jag skriver en dikt som jag sedan minns och skriver ner nästa morgon så känns det som om dikten är min, men om jag drömmer att jag läser en dikt, vems är den då? Det omedvetnas? Drömmens?

Förra natten drömde jag att jag läste en dikt som någon annan i drömmen skrivit. Den var ganska lång men jag minns bara slutraderna:

vi arbetare måste vara solidariska med varandra
för någonstans finns en kvinna som trampar druvor till vin
och hennes vader skärs upp av sockerkristaller tills hälsenan brister
och vi sitter på vår balkong och dricker rosé med smak av blod

När jag vaknade skrev jag ner det jag mindes och visade dikten för en vän och han svarade att “man är rätt mycket diktare om man skapar dikter i sömnen”. Det var en bra komplimang. Han påpekade även att dikten var rätt makaber, och jag är väl beredd att hålla med.



Arboretum Norr 9/8

Anteckningar Posted on 2020-08-09 22:10

Hela hjärnan fylld av ljudet av forsen. Jag behöver det ibland.



Och blomsterdjungeln här hemma

Anteckningar Posted on 2020-08-09 08:59
Blommande vallmo och svinmålla


Anteckningar vid havet, augusti i år

Anteckningar Posted on 2020-08-08 20:01

Jag kan inte skriva havets färg, den är inte en färg
den är flyktigt, silvergrått ljus, skiftande stämningar
kan du beskriva dess färg för mig
har den ett ord på ditt språk?
jag vet bara att det är törstigt, havet
att det vill oss väl och illa
att dess likgiltighet stämplar synen på vår panna
att pressa sig igenom / en svärm av svarta svanar
som inte är svanar, skuggor mot himlens presenning
det av ålder sjunkande tjärpappstaket
där måsungarna sover mellan brädstycken
murknande moln som faller
i deras sömn

hur ljuder natten ur sin egen dröm
kullens skarpa gräs på skymningsvallen
vi sviker inte mer varandra
bara oss själva, ömt och osäkert
med det sista ljusets mynning mot tinningen
det stora skriket djupt i lungans tystnad
väsandet från maskinerna
den djupa sömnens röda linje i ett band omkring din bädd
vi lyfter tungt som varelser av marmor
som sjöfåglar sydda av överblivet hav
ett tyg av vissnad tång och allt som vi förlorat
till denna kväll, omättlig i sin ensamhet
hur ljuder bröstets klagan, nattens andning
bärgad ur de obekända djupen
bara en tanke på en morgons dävna ljus
bara klingandet av löv i blåsten
någon gång ska jag vara bortrest så länge, att helt nya sår
hinner åsamkas och läka

det finns kvällar utan främmande sår / i främmande hud
det finns brusandet i kroppen, lungornas långsamma öppnande
som att flå ett redan hudlöst djur
ända in till benet / tills återstår
din blick, dina kyssar, andetag
ögonlockens tunna välvning
är du vaken? är du ännu kvar
med ögonen till synes slutna, synen nästan glömd
var ska du lämna din sista blick
vid havet, vid en svan med en svans ögon
är detta vad du tänker på när det blir en sorg
en föraning om blindhet
vad är det sista du vill se
inpräntat bakom iris / i ödslig evighet



« PreviousNext »